Jag har gått och tänkt på en sak rätt länge nu. Det här med att ”mobba” folk bara för att känna sig lite bättre. Är det så j*vla kul? Att få folk att må dåligt?

 

Bara för att jag inte har en Iphone betyder det inte att jag är fattig? Bara för att jag bor i lägenhet är jag fattig? Bara för att jag inte köper kläder från Hollister varje vecka betyder det väll inte att jag är fattig?

 

Jag resonerar inte fattig på det sättet. Jag tycker att om man ska vara fattig ska man inte ha någonting. Inget hus, inget rinnande vatten, inte mat på bordet varje dag. Dem i Afrika kan man klassa som fattiga. Inte dem som inte har en mobil för 5000 kr. Eller ett j*vla linne för 250 kr. Jag kan lika gärna köpa 4 stycken från H&M för samma pris.

 

Dagens samhälle verkar gå ut på att alltid ha det bästa för att sedan kunna trycka ner andra som inte har en Iphone t.ex. Bara för att få dem att känna sig dåliga? Det är som om ni blir lyckliga när andra är olyckliga. Jag kanske inte ens vill bo i en skit stor villa? Jag kanske inte vill ha kläder från Hollister, jag kanske inte tycker dem är snygga? Så vad är det för mening att trycka ner folk bara för att man inte alltid har det som är dyrast och finast? Jag älskar mitt liv som det är och vill inte ha mer. Det viktigaste är inte att ha en Iphone. Det viktigaste är att känna sig lycklig. Nu vet inte jag om dem som får en Iphone eller liknande blir lyckliga av det. Men du blir säkert mycket lyckligare utav att göra andra lyckliga!

 

Någon av er har säkert sätt Mean Girls 2. Ni vet tjejen som inte har några vänner, men har pengar och får inprincip allt hon pekar på? Verkar hon vara lycklig? Svar nej. Hon blir lycklig när hon får vänner. Jag tycker folk inte ska tänka så j*vla mycket på om dem har det dyraste och finaste. Tänk istället på dina vänner. Dem får dig på mycket bättre humör än en mobil eller ett linne med en röd fågel på. Jag kan lova dig det!

 

Och till alla som inte känner mig. Kom inte och säg att jag är fattig! Du vet inte hur jag har det eller om jag är lycklig som jag är? Jag har vänner och familj med hjärtan av guld!

 

Och till mina vänner. Jag syftar inte på er. Ni trycker inte ner mig eller någon annan för att ni har något lite ”bättre”. Utan dem som trycker ner andra för att dem tycker dem har det bättre.

 

Jag är nöjd med mitt liv. Jag är glad över att jag inte får allt jag pekar på. Jag vill inte ha det så. Jag vill kunna kämpa för det jag vill ha.

 

Min mamma sa alltid när jag var liten och ville ha nått ”du får vänta tills din födelsedag”. Och så säger hon fortfarande. Och jag är glad över det. Det får mig till att stå ut med att vänta. Även fast mitt tålamod inte är det bästa.

Jag är lycklig. Precis som jag har det!