Hej, nu sitter jag här i min säng i all ensamhet. Jag åkte ju somsagt till Venar vid fem idag. Allt gick åt h*elvete. Iallfall så som jag kände. Venar var duktig och tuffade på och var mer än glad att komma ut! Så söt! Men jag? Jag vet inte vad det är för fel på mig? Jag gör ingenting rätt nu förtiden känns det som. Jag kanske planerar för mycket? Jag kanske har för höga krav på mig själv? Nu när jag har fyra dagars ledigt kanske jag ska tänka på mitt liv lite? Tänka, vill jag det här? Vill jag verkligen plugga stenhårt? Vill jag verkligen rida? Vill jag allt det här? Jag tänker nog allt för mycket. Jag kanske borde börja ta dagen som den kommer? Och inte tänka på vad som kan hända och inte? Inte göra mina vanliga rutiner. Inte gå upp, gå på toa, gå och dricka, plocka fram frukost, klä på mig, sitta vid datorn, gå till skolan, hoppas att vissa som man gillar är i skolan och vissa andra inte, gå hem från skolan, åka till stallet, stå ut med alla fina människor, åka hem, äta, sitta vid datorn, göra mig iordning för natten, lägga mig och lyssna på musik, gå inte på facebook och sedan somna? Allt kan inte föralltid se likadant ut? Det blir liksom lite som en ond cirkel. Jag orkar inte det här längre. Jag skiter i det här.